Det började 2005.

Vi, Laurie och Andreas Kjernald, var i Nepal

för att adoptera vår son Samuel. En dag såg

vi två små barn som satt vid ett staket mitt i 

kaotiska Kathmandu. Det var mitt i Januari

och de satt och de, halvnakna och otroligt

smutsiga. Den ena var kanske 5, den yngre 3. 

Den äldre försökte trösta den yngre utan 

framgång...och vi hade gått förbi. Vår guide

och barnhemsföreståndarinna var långt före

men vi var tvungna att stanna upp och vända om. Man kan inte bara gå förbi två barn som sitter och gråter mitt i vardagen mitt framför näsan på oss. Så vi satt där med dem en stund. Försökte trösta. Gav dom lite pengar till mat. Vad mer kunde man göra? 



Vi var inte så naiva att vi inte förstod att de kunde vara utplacerade där av föräldrarna för att tigga men vad spelar det för roll? Inget barn ska behöva vara utan ett ordentligt hem och en trygg familj, så är det bara. Det var då vi bestämde oss för att om vi kunde göra något för dessa barn i Nepal i framtiden så skulle vi det. Nu är det 2024 och vi har gjort det i över 10 år. Det går att göra en skillnad.



Välkommen till framtiden.